Den här texten studerar radion ur tre mediehistoriska perspektiv; medialisering, mediebruk och materialitet. Perspektiven redogörs för med exempel ur den svenska radiobranschen.

Medialisering
Det finns inga entydiga svar på vad medialisering innebär. Medialisering kan handla om att vi tar del av allt fler medier, men också om att olika medier länkas samman och kliver in på varandras områden. Det kan också handla om att nya medier får sin betydelse av gamla medier och att gamla medier utvecklas med hjälp av nya medier, vilket också är en form av sammanlänkning mellan medier. Medialisering kan också handla om att medierna blir allt viktigare för vår informationshämtning (Livingstone 2009: 3ff).

Morgonpasset i P3 anpassade visserligen sin studio när de för något år sedan började sända radio direkt i teve via SVTplay och TV2. Trots det råder det ingen tvekan om att programmet fortfarande sänds från en radiostudio. Kamerorna sitter fast i väggen, programledarna står kring ett runt bord med lurar och varsin mikrofon och de pratar aldrig in i kameran. Under låtarna ser vi dem småsnacka med varandra men vi hör inte vad de säger. Låtarna är mest som pauser. Inget spektakulärt görs för att locka oss tv-tittare att spänna blicken extra noga under musiken. Det är med andra ord fortfarande ljudet som ä det centrala. Enda skillnaden är att den som vill nu också kan se programledarna istället för att bara höra dem. Det är inte bara Sveriges radio som börjat sända radio i tv. Även Vakna med NRJ har i många år visats i kanal 5.

Det finns två saker som radion satsat på de senaste åren som kan sägas ha med medialisering att göra. Den ena är att sända radio i teve. Precis som radion en gång i tiden var ett medium vi koncentrerat lyssnade på nyheterna framför, var också teven från början ett medium som vi planerade måltider efter. Löfgren (2007: 13) skriver att medier i sin pionjärtid alltid upptar vår fulla tid, men att de så småningom blir en del av vardagen så att vi knappt lägger märke till dem. Med åren har radion blivit ett sekundärmedium som ofta står på i bakgrunden medan vi lagar mat. Samma utveckling har teven gjort. Att sitta i soffan och zappa mellan olika program eller ha teven på i bakgrunden medan vi städar är inte ovanligt. Det kan tänkas att anledningen till att radio börjat sändas i tv är att teven inkräktat på radions område som sekundärmedium och börjat sno åt sig radiolyssnarna. Genom att då sända radio i tv kan ses som ett sätt för radion att utvecklas och skaffa fler lyssnare. Då sker en medialisering av radion.

Ett liknande exempel på medialisering är tidningar som levererar nyheter till radiokanaler. Redan 1993 startade Helsingborgs Dagblad ett samarbete med lokalradion där tidningen började sända nyheter radio (Hindersson 2004: 63). Idag finns det flera exempel på tidningar som levererar nyheter till kommersiella radiokanaler.

Radion medialeras också genom en utökad kontakt och dialog med lyssnaren, så som krävs i sociala medier. Det har visserligen alltid funnits möjlighet till lyssnardialog, men idag sker det på ännu fler plattformar. En direktsändning kan lyssnaren vara med och skapa genom att delta med kommentarer och synpunkter. Lyssnare hör av sig antingen via telefon, e-post, hemsida eller sociala medier såsom Twitter och Facebook. När radion sänder i teve används ofta också videokonversationstjänsten Skype för att lyssnaren ska synas i bild. Det är alltså en medialisering där radiosändningen bygger på fler tekniker än bara själva radiosändningen och radioapparaten.

Radion har medialiserats på fler sätt än vad radions tekniker för att utveckla direktsäningen skvallrar om. Radio kan utan vidare lyssnas på i mobilen, både direkt och i efterhand. Sedan tekniken HTML5 introducerades kan ljudstörmmas spelas direkt från webbläsaren även på enheter som saknar stöd för tredjepartsprogram som tidigare behövts för att spela ljudströmmar, som exempelvis Flash. Utöver det har de flesta radiokaneler sina egna applikationer och dessutom finns tredjepartshemsidor och -applikationer som likt ett bibliotek samlar flera olika kanaler och program, så som Spotify, Itunes och TuneIn.

Visserligen har vi tidigare kunnat spela in radio via kassettband eller lyssnat på någon av repriserna på söndagskvällen men internet erbjuder ett enklare och mer lättilgängligt sätt att lyssna på radio i efterhand, och där med också att dela i sociala medier. Radion har alltså blandat sig med dator-, mobil- och internet-tekniken. För att det ska gå att navigera till radion i mobilen eller via datorn krävs naturligtvis en plattform och ett grafiskt gränsnitt. Det har gjort att radion varit tvungen att arbeta även med grafik och text, men även valt att arbeta med det den nya tekniken erbjuder, nämligen chattar, bilder och filmer. Det kan också anses vara en form av medialisering.

Livingstone skriver om att media inte är knutet till en viss form av teknik, utan följer med överallt. Hon tar exemplet med två barn som spelar ett spel via internet och sedan leker spelet i hemmet (Livingstone 2009: 7f). På samma vis pågår radioprogram ofta både i diskussioner i teve, på internet och också i hemmet. Edoff (2014) skriver om en ballongfärd under slutet på 1800-talet som blev en stor mediehändelse när en tidningsman åkte med ballongen och skrev om resan. Händelsen och hans texter diskuterades senare i andra tidningar. Även program i radion väcker ofta debatter i tv, tidningar och på nätet.

Sammanfattningsvis kan sägas att radion har medialiserats genom att börja nyttja nya tekniker, så som teve och internet. Samtidigt är både internet och teve en form av radio eftersom de båda erbjuder ljud.

Mediebruk
Att lyssna på radio via nätet innebär att kunna lyssna när och var du vill. Utbudet finns där och du kan välja vad du vill höra. Därmed kan du välja om du vill lyssna passivt eller aktivt genom att välja ett program som bygger på det ena eller andra.

Det aktiva lyssnandet har blivit enklare eftersom du inte behöver anpassa dig efter tablåtider och du har tillgång till en pausknapp. Det vill säga att du inte behöver lyssna på hela programmet i streck. Att vi har tillgång till ett enormt utbud av radioprogram från hela världen i våra mobiltelefoner innebär att vi i stort sett kan lyssna på allting när som helst. Att lyssna på ljud blir enkelt vid transporter mellan två platser eller långa promenader.

Podcasten är hyfsat ny och fortfarande är inte känslan över hur den ska brukas riktigt klar. Det mesta podcastinnehållet består idag av längre samtal mellan ett fåtal personer som är lätt att somna till. Samtidigt gör Sveriges radio podcastversioner av sina radioprogram där visst innehåll kräver en vaken lyssnare.

Livingstone skriver att det inte bara är vår kunskap och förmåga att kunna ta del av innehåll som avgör hur vi tar del av det. Det handlar också om historiska och sociala orsaker Det är en komplex relation (Livingstone 2004: 9). Det visar exemplet med radion. Vi har kunskapen och förmågan att ta del av ljud via internet, men det finns olika vis att göra det på, som till exempel via passiv eller aktiv lyssning.

Att lyssna i efterhand erbjuder även lyssnaren att höra precis de delarna av programmet som är intressanta. Vissa program erbjuder tidstämplar som möjliggör för lyssnaren att spola till specifika delar av programmet. Andra laddar upp ljudklipp från separata delar av programmen. Det gör att lyssnaren kan lyssna aktvit på ett specifikt innehåll. En enklare form av spolning. För några är den möjligheten redan en del av surfandet på youtube, medan ett sådant bruk skulle vara otänkbart i en långfilm.

Så troligt är att mediebruket delvis beror på programinnehållet och tvärtom. Är det en lång dokumentär spolar du gärna inte. Ett samtal mellan två personer somnar du gärna till. Och ett nyhetsinslag kan du höra specifikt istället för att höra hela nyhetssändningen.

Livingstone (2004: 8) skriver att det har blivit enklare att dela och prata om material eftersom samma teknik används för att ta del av och skapa innehåll. Det innebär att vi får en kortare steg till att sprida det vi hör till fler. Det blir en delningskultur som är en del av vårt mediebruk.

Materialitet
När Johan Rheborg som karaktären Percy i 90-tals-teveserien Nile City försökte sälja reklamutrymme i sin radiokanal till en företagare med argumentet att kanalen sänder radio direkt i telefonnätet anade han nog inte hur rätt han skulle få. Ljudet sprakade av den knastriga telefonledningen och mobiltelefonen var stor och klumpig, men Percy insisterade på att ungdomarna älskade att lyssna på radio via sina mobiltelefoner.

De tidiga mobiltelefonerna utrustades med FM-radio. För att påminna om en klassisk FM-radio bestod programvaran av ett grafiskt designat frekvensband där lyssnaren ställde in vilken kanal han eller hon ville lyssna på genom att dra en pinne fram och tillbaka över grafiska frekvensbandet, trots att det varit enklare att bara välja frekvens genom att ange frekvensen med siffror.

Chambers skriver att nya kommunikationsteknologier måste signalera något nytt samtidigt som de ska hålla sig till rådande sociala förhållanden och behov (Chambers 2011: 361). Tekniken får alltså inte vara för ny, eftersom den då skrämmer. I tevens barndom byggdes den in i möblerna för att inte framstå som komplicerad och skrämmande (Chambers 2011: 362). Den samma är anledningen till att frekvensbandet behölls i det grafiska gränssnittet.

Percy i Nile City hade rätt i att ungdomar i framtiden skulle lyssna på radio i sina mobiltelefoner, men missade att sättet att lyssna på skulle utvecklas från att bara kunna lyssna direkt till att lyssna på program i efterhand i stora programbibliotek. Kirchenbaum (2013: 231) pekar på liknande analyser som gjort felaktiga antaganden om framtiden. Det är inte alltid bara tekniken och det materiella som ändras, utan även bruket. Att vi idag kan lagra all data vi behöver men fortsätter rensa våra hårddiskar visar på det. Och vi köper inga 120 terabytes-diskar så som förutspåddes, eftersom behovet har ändrats. I mobiltelefonens fall är stremingen från nätet en teknik som Percy missade.

Att förenkla tekniken genom ett grafiskt gränssnitt görs också i frågan om lagringsmedier. Istället för att titta in i och avskräckas av hårddisken avbildas den som ett grafiskt cirkeldiagram för att visa hur stort utrymme som upptagits. Precis som i verkligheten där vi kan se hur stor plats det är till att trycka ner en tidning till i lådan. Så småningom blev FM-radion allt mer överflödig och idag är den sällsynt i mobiltelefoner. Mobiltelefonen är mer accepterad som radio och frekvensbandet är utbytt mot en lista över kanaler med varsin playknapp.

För bara några år sedan var inte mobiltelefonen alls tänkt som en radio. Företaget Storytell som erbjuder obegränat antal ljudböcker i mobiltelefonen mot en prenemerationsavgift anger det som en av anledningarna till att företaget lyckats först på senare år. De menar att när de startade 2005 var marknaden inte mogen, och det är först efter Spotifys succé och det blivit vanligt att lyssna på strömmad musik i mobilen som företaget nått framgång (Leijonhufvud 2014).

När Iphone lanserades 2007 var det inte många som streamade innehåll direkt till sin mobiltelefon. Trots att enheten har sett likadan utåt har användningssättet sakta förändrats. Idag har de flesta tillgång till internet var de än befinner sig och kan lyssna till i stort sett all världens musik via Spotify. Kirchenbaum (2013: 236) förutsåg en utveckling där lagring på hårddiskar i våra privata datorer skulle minska till förmån för lagring i molnet. Det blir en förskjutning av behovet. Vi behöver fortfarande lagra material, men det görs på servrar hos företag och delar materialet med alla andra.

Jämförelse
Samtliga tre perspektiv jag beskriver ovan går på ett eller annat sätt in i varandra. Stundtals är det till och med svårt att hålla perspektiven isär, till exempel ifall avsnittet om att det blivit enklare att dela innehåll med andra bör ligga under medialisering, mediebruk eller materialitet. Att dela innehåll är ju enklare när tangentbordet och plattformen hela tiden finns i fickan samtidigt som det då blir ett nytt mediebruk och delandet av materialet blir en medialisering.

Nya mediebruk samspelar med materialiteten, till exempel i frågan om delning. Ett nytt mediebruk gör att vi använder mobilen som radio, och radion medialiseras då genom att bli fler enheter än bara den klassiska FM-radion. Det kan samtidigt ses på andra hållet. Materialitet ger ett nytt mediebruk, det vill säga att mobilen gör att vi lyssnar på radio i mobilen.

Även medialiseringen samspelar med materialiteten. Tekniska framsteg möjligör ny användning av medierna. Med en egen hemsida kan radionkanalen själv bestämma vilken möjlighet lyssnaren ska ha till att ta del av kanalens ljud och eventuella övriga medier. En radiokanal kan skaffa sig en hemsidan nästan uteslutande byggd på ljud, som en så kallad playtjänst, men de kan också bygga den kring bilder, text, ljud, filmer och chattar. Då gör materialiteten att radion medialiseras genom att börja använda sig av fler medier. Samtidigt kan det vara så att en utökad medialisering ställer nya krav på materialiteten. När telefonerna börjar användas för att se på film insåg vi att det vore skönt med en större skärm och surfplattan skapades.

Om vi betecknar medialisering som att medierna inkräktar på varandras område, det vill säga att radion börjar göra teve, samspelar även mediebruk och medialisering på så vis att vi numera äger enheter som har möjlighet att låta oss ta del av vilken form av media vi vill i en samma enhet. Då måste radion anpassas till det mediebruk som uppstår. En enhet som mobiltelefonen erbjuder oss och radion nya möjligheter. Vi har redan ett beteende och en användning av datorn och mobilen och radion måste anpassas till det när den ger sig in på området. Det leder till att radion inte kan vara samma radio när vi på nätet annars är vana vid att kunna ta del av allt när som helst. Det krävs också ett grafiskt gränssnitt för att vi ska kunna navigera i våra enheter vilket gör att radion måste jobba med grafik, bilder och text. Annars blir det svårt för lyssnaren att hitta. Det blir också en extra plattform att på nätet komplettera med sådant som inte framgår i ljudform. Särskilt när vi i övrigt är vana vid ett mediebruk där vi använder nätet för att ta del av alla sorters medier.

Att radion har börjat sända i teve innebär en medialisering av radion. Men medialiseringen sker också med anledning av ett förändrat mediebruk. När teven allt mer tagit rollen som det passiva mediet som står på i bakgrunden är det ett smart drag av radion att lägga till en bild till sina sändningar och visa i teve. På så vis anpassar sig radion efter vårt bruk av medier.

Källor
Chambers, Deborah (2011) ”The material form of the television set”. Media History 17:4 : 359–375.

Edoff, Erik (2014) ”Om uppblåsthet: Bland ballonguppstigningar och andra medier i Stockholm 1889–1890” i Marie Cronqvist, Johan Jarlbrink & Patrik Lundell (red.), Mediehistoriska vändningar (Lund: Lunds universitet, 2014)

Hindersson, Jan (2014) ”Från servicemedium till nyhetsmedium: Helsingborgs Dagblad som webbpionjär” i Marie Cronqvist, Johan Jarlbrink & Patrik Lundell (red.), Mediehistoriska vändningar. Lund: Lunds universitet.

Kirschenbaum, Matthew (2013) ”Extrem inskription: En hårddiskens grammatologi”. I: OEI, nr 55 (On Tape) s. 212–238 Leijonhufvud, Jonas (2014) Dagens Industri. http://www.di.se/artiklar/2014/2/4/e-bockernas-spotify-vaxer/ Hämtad: 2014-02-10

Livingstone, Sonia (2004) ”Media literacy and the challenge of new information and communication technologies”. I: Communication Review, vol. 7, nr 1. Sid. 3–14. (http://dx.doi.org/10.1080/10714420490280152)

Livingstone, S. (2009) ”On the Mediation of Everything: ICA Presidential Address 2008”. Journal of Communication, 59: 1–18. (http://dx.doi.org/10.1111/j.1460-2466.2008.01401.x)

Löfgren, Orvar (2007) ”Remedierad vardag: Mediebruk mellan rutin och dagdröm”. I: Mediekultur, nr 42/43. Sid. 7–14. (http://ojs.statsbiblioteket.dk/index.php/mediekultur/article/view/20)

Foto: Martin Krolikowski